Idag firar vi inte bara julafton, vi firar 13 års hemfrid. För 13 år sedan hetsade jag runt bland hans släktingar och visade upp den perfekta lilla familjen. Ammade min tre-månaders i bilen mellan husen, stoppade i min 1,5 åring lite välling mellan varven, och tröstade frenetiskt. Allt medan vår förövare ilsknade till mer och mer, och visade upp ett allt skickligare spelat glatt humör i husen. Delade ut klappar, tog emot klirrande klappar, och fortsatte.
Väl hemma visste jag så väl att ikväll skulle det provsmakas de flytande klapparna, saker skulle flyga, möbler och inredning slås sönder. Mina barns mormor kom och stoppade till de små varsin julklapp, kände av stämningen och for igen - med svidande ord om att få vara ifred på julafton bakom sig. Inte vet jag hur jag gjorde, måste varit ett välavvägt recept av diplomati, ödmjukhet och bestämdhet, men en halvtimme efter att mamma for så for också vår förövare. Jag hade satt ned foten.
Jag satte på barnen pyjamas och deras mormor kom tillbaka och den julaftonskvällen andades jag ut. Behövligt - för i vårt fall som i allt för många - är det efter separation våldet ökar. Vi har än idag inte fått lugn och ro. Men för 13 år sedan stängde jag dörren om mitt hem.
Vårt mål är att belysa våld i nära relation, ta bort skammen, lägga skulden på förövaren och få bukt med detta växande samhällsproblem. Vi vill få samhället att skydda de utsatta, straffa förövarna och se till att barnen får en trygg uppväxt. Genom att gå ut med våra personliga erfarenheter hoppas vi få igång en debatt för att nå den bredare massan att förstå problematiken och börja agera. Tystnaden är förövarens styrka... Är du med?
§ Hemfrid
Efterlysning!
Vi efterlyser gästbloggare eller någon som vill dela med sig av sin historia och erfarenheter gällande våld i nära relation. Du kan ha själv varit utsatt, en vän eller kanske ett barn som bevittnat våld mellan dina föräldrar. Du kanske själv varit en våldsverkare?
Tveka inte att informera samhället om hur det sett/ser ut just från DIN synvinkel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar